tankar

 Du var mitt allt. Jag var så himla trygg i din närvaro , du gav mej glädje för livet. Den nypa glädje jag behövde för att överleva.
Dagarna gick och helt plötsligt var du sjuk , så fruktansvärt. Jag med. Men ja kravlade mej iväg till dej trots min hjärninflammation , du låg i din box och kollade på mig med ledsna ögon. Jag log och tittade på dig och sa : jag älskar dig. Tårarna rann och jag la mig ner bredvid dig och viskade i ditt öra att du var min och ja aldrig kommer glömma dig. Det är sant.  För cirka två år sen lämnade du mig med sorg i hjärtat.

När jag satt vid dig så såg jag en så stark sorg i dina ögon och du visste att ditt liv var slut. timglaset hade runnit ut.
Jag gick ut ur boxen och vände mig om till dej och sa att ja älskar dej en gång till , du kunde inte gå. men endå kravlade du dig upp och kom fram till mej och gav mej en blick som sa att du inte ville dö. Jag blev riktigt ledsen eftersom jag visste att inget kunde jag göra. veterinären skulle ta ditt liv dagen därpå. ditt liv stod på spel och de enda ja kunde göra var att gråta. det är inte rätt.... :(

en grovt stark saknad av dig sitter och gnager i mitt hjärta. Det är tomt utan dig och livet går inte vidare.

ÄLSKAR DIG FÖR EVIGT OCH KOMMER ALDRIG GLÖMMA DIG!
snälla kom tillbaka...

tillägnat dej mavis.
texten tagen från min andra blogg.


Postat av: jojjo

vad fint du skriver...det får mig verkligen att börja gråta...

2010-12-31 @ 15:28:58



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (bara jag ser den)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0